Lite av nu tid klämmer jag in! 

Denna tårta gjorde jag till svärmor då hon fyllde år=) 

Fyllning: Tutti frutti-fluff & Nougat-fluff= Otroligt gott! =D 

Hon blev väldigt glad över tårtan iaf! 

Som jag skrev sist så hade jag fått i mig för mycket droger och även om det inte var en riktig överdos, jag har ingen aning, så är jag ändå orolig för vad som hade hänt om jag INTE hade satt mig på bussen och åkt hem. Tänk om någon annan hittat mig än mamma, vad hade hänt då? 

Såna saker man kan fundera en del på men gjort är gjort. 

Droger och killar var det jag levde för då, jag var aldrig i skolan i stort sätt och rökte på för ofta! 

Mina betyg i 8an blev ingefär så här: IG IG IG IG IG IG IG IG IG MEN jag fick iaf 2 G=P 

Bild och Idrott lyckades jag få godkänt i, men resten var blankt. 

Jag brydde mig inte om skolan och jag levde mitt eget liv men min mamma och pappa tror jag försökte stänga ute det eller dölja det. 

Jag vet inte hur många som egentligen viste... 

Då drogerna var i sitt slut så träffade jag en ny tjejkompis, vi blev bra kompisar och vi tillsammans gjorde en hel del dumheter! 

Vi snattade och vi gjorde det bra. Det kändes bra att få det där ruset men som med allt annat, så åkte vi fast.

Så blev ett långt möte på kontoret i den affären vi var på, civil poliser = BÄST I VÄRLDEN!

Vi blev släppta efter en stunds förhör och jag kan säga en sak, hem var den absolut sista platsen jag ville åka till men mamma eller om det var pappa ringde mig och sa att nu tusan kommer jag hem!

Polisen hade alltså ringt hem... KUL!

Har förträngt vad som hände efter det men jag och min tjejkompis fick inte träffa varandra mer utan att någon av våra föräldrar var med. Så blev övervakning av föräldrarna. 

Jag hade då slutat med drogerna, mycket abstinensbesvär så jag började röka cigaretter och snusa stället, funkade hyffsat. Jag blev väldigt avskräckt efter min "överdos", våldtäcktsdrog, eller vad det nu var... Jag hade verkligen lärt min läxa på det hårda sättet! 

Jag hade börjat bryta umgängeskretsen, sluta snatta efter vi åkte fast och slutat med det mesta. 

Abstinensen var STOR efter både det ena och det andra och jag mådde skit. 

MEN det som höll mig uppe var att mamma fortfarande pratade med mig, dock inte så mycket, och att min lillasyster Erika hade frågat mig en gång: 

- Varför är mamma alltid sur på dig? 

Ja vad säger man, inte ville jag förklara det för henne då hon var så liten, jag ville ju vara en förebild. En storasyster HON kan se upp till, någon som ska skydda HENNE.. Nu var det jag som behövde beskyddas. 

Eftersom Soc hade kallat till stormöte så var jag tvungen att gå dit.

Det var rektor, mentor, kurator, soc, pappa + sambo, mamma + moster?, soctanten och jag. 

De anklagade mig för att hålla på med droger men då hade jag faktiskt varit helt ren i ca 3 månader kanske, eller mer. Jag blev förbannad och sa att ni är på tok för sent ute. 

Sen började dom anklaga mig för att vara nazist, jag hade ett kors på mig (ganska stort) och Thors Hammare på mig... Enligt mig var det bara smycken, jag tyckte dom var snygg och vad har ett kors med det att göra? =O 

Jag slet av mig halsbanden och knöt dom i näven och drämde ner dom i bordet vid soctanten och skrek på henne, vad vet jag inte. Sen stormade jag ur rummet och smällde igen dörren så jag trodde gångjärnen skulle gå av!!! 

Det ekade genom i stort sett hela skolan och den är STOR!!! 

Jag fick några blickar medan jag gick ut från skolan.. 

Jag slutade bära dom där halsbanden och jag slutade med allt faktiskt. Nästan, jag började få nya BÄTTRE vänner, som faktiskt var VÄNNER, jag började sakta men säkert komma tillbaka till lektionerna och jag upptäckte en ny sak... 

Det var roligt! 

Jag fick lägga mina tankar på annat istället för droger, alkohol, olagliga saker och en hel del annat dumt, jag kunde ignorera samtal från "vänner" eftersom jag var på lektion! 

Jag vet inte hur det gick till men mina betyg började höjas och lärarna pratade faktisk till mig, inte om mig. 

De vart till och med trevligare och snällare ju längre tiden gick. 

På ett år så ökade jag betygen så pass att i slutet på 9an så hade jag alla Godkända och bara ett IG!! 

Jag var stolt över mig själv, det är jag i dag också! 

Även fast det var en tonårsfas som spårade ur men jag lyckades ta mig ur den i tid och skärpa till mig så klarade jag det, jag blev en plugghäst det året=D

Jag pluggade inte bara på skoltid, jag fick även en timmes läxläsning efter skoltid med lärare, jag pluggade hemma på kvällen och jag pluggade på helgerna. 

Det var tufft men det lönade sig i slutet, uppenbarligen med tanke på betygens ökning;) 

Jag hade under den tiden en kontaktfamilj bestående av en kvinna, ensamstående fast med hundar, katter och hästar! 

Hon hjälpte mig otroligt mycket och jag saknar henne massor! 

Petra heter hon, det var tack vare henne också som skolan gick bättre, jag fick läsa läxor med henne och hon hjälpte mig med allt hon kunde och dessutom... 

Medan jag bodde där hos henne på helgerna så fick jag så lov att kliva upp kl 6 på morgonen, äta frukost och sedan ut och mocka i stallet, låter kanske äckligt för en del men det var faktiskt... Fridfullt?

Ja det kan man nog kalla det för. Lugnet, ensamheten, att bara vara JAG.

Jag pysslade självklart om hästarna också, när allt kändes jobbigt och jag bara ville vara själv så gick jag ut i stallet och ryktade Early, "min" häst. 

Mot honom grät jag många gånger och efteråt kändes det så skönt, men jag är glad att hästar inte kan prata! 

Jag kommer ihåg frukosten hos Petra, hon la alltid upp olika brödsorter och massor av varje, yougurt och jouice bjöd hon på + flera olika pålägg på mackorna. Hon la alltid brödet i en korg och sa alltid:

-Ät så mycket du vill! =) 

Älskade att vara där, ute på landet, jag sov i gästrummet och jag tyckte om att se på henne då hon fixade håret och sminkade sig, jag tyckte om lukten där i huset. Det luktade alltid gott och nystädat. 

Oj oj så jag saknar allt det och ja, dum som jag var sumpade jag även den chansen..

Gör mig otroligt ledsen i dag men kanske inte var meningen att det skulle fortsätta? 

Om jag kunnat, hade jag spolat tillbaka tiden, inte gjort det stora misstaget att bråka med henne just den gången och skött mig bättre. 

Hennes hem var min fristad, en stund.