Efter jag slängt ut J så var jag såklart ledsen, nere och deprimerad men samtidigt en känsla som var värt allt det..

Frihet! 

Det var bara jag och Amie som jag behövde se efter, städa efter och fixa mat till. 

Då Amie var 4 månader hade jag slutat amma sedan en tid tillbaka. Mjölken rann till där så jag såg ut att ha Dolly Parton-pattar ett tag men sen försvann det lika snabbt och då började jag med att flaskmata, mycket smidigare!

Min mamma hjälpte mig en hel del ända sedan Amie föddes, hon var verkligen den som höll mig uppe och gjorde att jag fortsatte att kämpa. 

En månad efter att jag blev själv så hade jag inte så vidare bra kontakt med J, han gick tillbaka till droger eller alkohol, vad vet jag. Det var hans val och jag hade inget tålamod att bry mig. 

Nog blev jag ledsen och tyckte i början att det var mitt fel, men i slutändan så var det hans val. Jag var inte där och tvingade honom! 

Amies kolik hade börjat gå över och nätterna blev bättre, jag mådde allt bättre jag med. Jag blev gladare för varje dag som gick och allt flöt på. 

De flesta samtal jag hade med J slutade i bråk så samtalen blev allt färre. 

Jag gav upp hoppet! Vilket jag säkert gjort för länge sen innerst inne men nu blev det mer och mer tydligt. 

Nog ville jag hjälpa honom fortfarande, det vill jag även i dag, men jag lägger min energi på de personer i mitt liv jag vet har nytta av det jag ger. 

Tiden gick och 2 månader senare började jag bli väldigt bra väl med L, henne hade jag träffat via en föräldragrupp i staden vi "bor i". L är min absolut bästa vän och vi skickar säkert 5 sms till varandra om dagen och vi känner varandra så väl att ibland behöver vi inte ens svara på varandras sms, bara vetskapen om att någon annan vet och har läst. Det räcker! 

Säkert onödigt tycker ni men tack vare L sitter jag där jag är just precis NU! <3

Hon började tycka att det är dags att träffa killar! Jag däremot, sa att jag klarar mig bäst själv, inte tusan behöver jag en kille, dom ställer ju bara till det! =P 

Och faktiskt, killar ställer till det... 

Jag var så inställd på att jag kommer leva själv resten av livet, VEM vill ha en ung tonårsmamma med ett barn? 

Jag trodde det knappast skulle finnas någon i världen som vill ha det, eller som vill ha MIG. Kan någon stå ut med en sån som jag? Knäpp, udda, lite smått irriterande och en smått skadad själ? Hahaha, knappast!

L började ge exempel på killar... 

-Ja men vi har ju Han, han är ju lugn, festar ibland. Många kompisar, tycker om att vara på stan... 

-Nej inge sånt...

-Ja men då har vi ju Han, han tycker om naturen, fiske, cyklar, åker skidor, har en riktigt snygg bil, jobbar och är nykterist..

-Hmm ja, lät ju betydligt mer intressant men inte tror jag han är intresserad. 

I mina tankar fortsatte meningen till - någon som mig, som inte har bil, inget körkort, ingen utbildning, inget jobb... Listan blev lång! 

Precis då när vi fortsatte att köra bilen så kom det en kille på en cykel och cyklade rakt mot oss och jag vet inte om han Hejjade eller inte, men HAN VAR SNYGG! Helvete! Jag blev fast just där, just då! 

En riktig hunk enligt mig;) 

Hahaha ja minet sitter kvar, den där, den galna cyklisten... Han är min! ;) 

Det gick någon vecka, jag hade precis fyllt 20 och vi skulle ut på krogen för första gången så jag och L gjorde oss klar hemma hos mig, för festade lite och hennes sambo skulle komma efter en stund. 

När K snart var hos mig så sa L att han hade med sig en kompis...

-MEN L jag sa ju att jag inte skulle ha någon kille, det här kommer ALDRIG ATT FUNKA! Fan vad pinsamt!

Efter en stund, plingade det på dörren och in kommer K och den galna cyklisten som pressenterade sig till A...

Ja du, att bara titta på han gjorde mig helt och fullt nöjd=P Kunde ju knappt slita ögonen från honom..

Sen åkte vi på krogen och Amie fick vara hos momma. 

Jag försökte sitta så nära A som möjligt hela kvällen men lyckades inte så bra, hände en liten sak och vi fick byta krog då dom andra blev utslängd så på den andra krogen fick jag äntligen sitta breve A och jag var helnöjd! ^^)

Vi pratade och skrattade, drack lite och ja, hade allmänt trevligt. 

Har jag inte helt fel så smög A över en hand på mitt ben, jag försökte ignorera men var ju inte så lätt. 

Sen var kvällen slut och vi åkte hem, jag, L, K, A och någon mer trängde ihop oss i en bil, jag fick sitta i Hans knä och utanför mig så hoppade han också ut och det blev en liten blyg puss på munnen=P

Lycklig gick jag hem och tvärslocknade! 

Dagen efter eller om det gick några dagar så fick jag ett sms av A... 

Han kom och hälsade på och ja... L fick då rätt! 

Jag hade träffat en kille, och jag var kär! 

Nu, snart 3 år senare bor jag och Amie tillsammans med A. Vi har fiskar, hund och katter. 

Det blev en bra matchning av L med andra ord och ja, utan L hade jag inte suttit just HÄR, just NU tillsammans med just HAN! 

Trotts att vi är som natt och dag, är vi ändå ganska lika varandra i både bakrund och erfarenheter. 

Han är väl mer den förståndiga medan jag är den där virrpannan som aldrig får något rätt, än så länge;) Men jag lär mig! 

Alla har svagheter, och mina blir nog mindre och mindre. Hoppas jag iaf att han tycker! 

Och ja som sagt, killar ställer till det... Man blir ju kär i dom! 

Jag ställde in mig på att ingen ville ha mig, och han visade mig att Han ville ha Mig! 

Evigt tacksam för mycket hos A. Han är snäll, lugn och ja.. Han lär mig allt om vuxenlivet, som jag inte har så bra koll på än. 

Och trotts allt... Känner jag mig fri! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Lite av nu tid klämmer jag in!  Denna tårta gjorde jag till svärmor då hon fyllde år=)  Fyllning: Tutti frutti-fluff & Nougat-fluff= Otroligt gott! =D  Hon blev väldigt glad över tårtan iaf!    Som jag skrev sist så hade jag fått i...

  Jag kan erkänna en sak om mig.. När jag var 13 år drack jag mig full för första gången och blev rejält full. Jag tyckte om det, och det fortsatte och blev allt oftare. Jag drack på tok för ofta för mn ålder men vi tyckte det var roligt d...

  Det här är jag! Jag är en tjej på 22 år och blev mamma som 19åring, till världens sötaste och charmigaste tjej (och även busigaste!) som heter Amie och fyller 4 år i oktober.  Jag är ensamstående mamma då Amies pappa inte visade sig redo. Ha...